Orsaken till hans utsago är statens försvagade finanser som enligt Murto kräver att vi fattar allvarliga beslut om äldreomsorgen inom de kommande tio åren om vi inte får den statliga ekonomin i balans.
Finland har inte längre någon lag som förpliktar barn att ta hand om sina åldrande föräldrar, utan den avskaffades på 1970-talet. I stället fick vi ett löfte om en nordisk välfärdsstat som tar hand om sina äldre då när det behövs. Det var en bra utveckling som vi inte ska tumma på. Påtvingad vård av anhöriga klingar som ett steg i fel riktning. Dessutom har alla äldre inte barn. De som har barn, behöver inte ha dem på nära håll. De kan bo flera hundra kilometer bort eller utomlands, vilket gör det praktiskt omöjligt att ta över vården av de egna äldre.
Varför lägger vi fokus på just vården av äldre som en speciellt dyr utgift, när vårt välfärdssamhälle består av många delar? Befolkningsprognoserna med en allt större åldrande befolkning är en del av sanningen. Men diskussionen om vård av äldre handlar också om hur vi ser på vem som vårdar i vårt samhälle. Sociologen Hanna Ylöstalo har påpekat att äldreomsorgen framstår som påkostad för att vi är vana vid att kvinnor sköter vården billigt eller gratis. I vårt samhälle läggs ansvaret för vård fortsättningsvis mera på kvinnor, också vården av äldre anhöriga.
Enligt Närståendevårdarförbundet ansvarar anhöriga och närstående redan för 80 procent av vården i Finland, och över 700 000 finländare tar hand om äldre, sjuka eller funktionsnedsatta närstående vid sidan av sitt vanliga arbete. Vi hjälper och vårdar alltså våra anhöriga redan i många fall, både som officiell närståendevård eller annars. Barn hjälper sina åldrande föräldrar med många saker hemma och på distans.
Om och när något ska ske med äldreomsorgen behövs en helhetsbedömning och konsekvensanalys, inte kortsiktiga lösningar. Det ska analyseras om vi har satsat nuvarande resurser på rätt sätt? Hjälper satsningar på förebyggande åtgärder och hälsofrämjande arbete? Vi behöver väl genomtänkta reformer. Detta skulle man önska av alla stora socialpolitiska frågor som vår regering har på sitt bord. I ekonomiskt svåra tider är det speciellt viktigt att tänka långsiktigt över den egna regeringsperioden.