Tillbaka

Vi ska inte gå tillbaka till mormors tid

02.10.2025 kl. 11:17
Pensionärsförbundens intresseorganisation PIO (på finska EETU) publicerar med jämna mellanrum en rapport där man redovisar de äldres förväntningar på framtiden. Undersökningen heter ”På tröskeln till morgondagen” och genomfördes nu för sjunde gången. 

Enkäten genomfördes på finska och svenska och riktade sig till åldersgruppen 55 till 84 år. Svarsprocenten var 35 – ungefär samma som tidigare år. Den kunde kanske ha varit bättre! 
Så vad tycker då de äldre? Frågorna var många och här kan jag inte behandla alla, men intressant är hur de äldre ser på framtiden. 
Varannan av de som svarade anser att pensionerna kommer att sänkas betydligt jämfört med nuläget. Samtidigt känner många trygghet inför framtiden. Dagens diskussioner om landets ekonomi och välfärdsområdenas ekonomiska problem påverkar säkert hur man svarar. Om hela landet står inför tuffa ekonomiska utmaningar så påverkar det svaren, alltså människornas inställning till sin framtid. 
Majoriteten anser också att det offentliga skall ta ett större ansvar för de äldre. Man anser att det inte skall läggas större ansvar på de äldre själva och ännu mindre på barn eller andra nära anhöriga. 
Detta skall vi lägga på minnet nu när det verkar som om debatten om anhörigas ansvar för sina äldre tar fart. 

När jag var liten och mormor blev sjuk flyttade hon hem till oss och fick bo i mitt flickrum. Mamma skötte om henne utan ersättning. 
Det är inte rimligt att tänka att det skulle ske idag. De olika generationerna bor geografiskt långt ifrån varandra – ibland i olika länder. Kvinnorna i familjerna är oftare än tidigare yrkesarbetande – hur går det om en del av dem ”försvinner” ur yrkeslivet. Tänk efter och tänk om, vill jag hälsa till dem som ännu tror det är möjligt att gå tillbaka till exempelvis 1960-talets system. 
Trots allt detta så är det många som upplever att de är relativt lyckliga och nöjda med sina liv. Många nämner intressanta hobbyer, avkoppling, vila och natur som faktorer som ökar trivseln. 
Detta skall vi minnas när vi funderar på förbundets och föreningarnas verksamhet. Vi skall inte heller glömma att ensamheten är en faktor som påverkar våra äldre – våra föreningar når inte alla, men en aktiv föreningsverksamhet kan ändå hjälpa en ensam äldre att hitta en givande aktivitet i sitt liv. Så låt oss bjuda in till medlemskap i våra föreningar och visa vad vi kan åstadkomma tillsammans!


 

Ulla-Maj Wideroos, förbundsordförande