Fallet gäller ett äkta par som bott tillsammans i över femtio år. Maken, som lider av en demenssjukdom, placerades i augusti 2024 på ett vårdhem efter en sjukhusvistelse. Beslutet motiverades med att hemtjänst inte kunde ordnas, eftersom paret bodde 30–40 kilometer från närmaste tätort.
I klagomålet till justitieombudsmannen framgår att mannen före flytten fortfarande kunde röra sig självständigt. Redan nästa dag satt han i rullstol och bar blöja, trots att det inte behövts hemma. Vid flera tillfällen tillkallades dessutom polis för att hindra honom från att lämna vårdhemmet och återvända hem till sin fru.
Justitieombudsmannen anser att välfärdsområdet brustit på flera punkter. Myndigheten identifierade inte paret som personer med särskilt stödbehov och tillsatte inte heller någon ansvarig arbetstagare med uppdrag att samordna vården. Dessutom saknades både en individuell serviceplan och en ordentlig utredning av vilka insatser som kunde ha gjort det möjligt för paret att fortsätta bo tillsammans hemma.
Enligt justitieombudsmannen har området inte uppfyllt sina skyldigheter enligt äldreomsorgslagen. Äldre personer har rätt till stöd dygnet runt, även på landsbygden, och avstånd till tätort får inte användas som skäl för att neka hemtjänst. Myndigheten påpekar också att det finns en tydlig lagstadgad rätt för makar att få bo tillsammans, något som inte beaktades i beslutet.
Justitieombudsmannen ger välfärdsområdet en formell anmärkning och kräver en skriftlig rapport senast i december 2025 om vilka åtgärder som vidtagits. Beslutet lyfter fram allvarliga brister i hur äldre människors rättigheter till trygghet, självbestämmande och familjeliv tillgodoses i den finländska äldreomsorgen.
Du hittar justitiombudsmannens beslut här (på finska).